JenniferLiljeqvist

Plötsligt framstår han som en gudars like -
just som han skall sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och jag ser dig viska
   ömt och förälskat


brista ut i skratt - men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
    genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur 
       öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind - jag blir själv med ens en
     döendes like.

---